Loobook

 

 

När jag var mindre älskade jag Vargbröder och allt med den. Men jag tyckte att det var nog dags en omläsning, fast den här gången så var det en 16-årig Julia som läste den och inte en 11-årig Julia. Jag pratade med en av mina vänner som aldrig läser böcker, men har faktiskt läst hela serien och det var han som tipsade mig om den här serien. Annars brukar det vara jag som tipsar om böcker, kul med omväxling. 

 

Det var inte mycket jag mindes, men jag mindes en ond och läskig björn. Nu när jag läste boken så var inte björnen lika läskig längre, och boken tog slut snabbare än vad jag mindes. Kanske ett tecken på att jag har vuxit lite. Jag tyckte att boken kändes lite kort, men det viktigaste kom med iaf. 

 

MIchelle ger läsaren en så levande bild av naturen och miljön som boken utspelar sig i. Små detaljer som författare annars brukar hoppa över finns med, det var en sån levande bild jag fick när jag läste boken. Språket är inte alls komplicerat men det är så mycket beskrivningar och känslor att ta in. 

 

Torak och Renn, deras vänskap. Jag avgudar båda två, för båda två komplettar varandra så bra. Kan inte Torak något så kan alltid Renn det, eller tvärtom. Båda är så två härliga karaktärer som kan klara sig själva, vilket jag beundrar. 

 

Jag kommer ganska snart läsa fortsättningen, för jag måste veta vad som händer. 

 

 

Titel: Vargbröder

Författare: Michelle Paver

Antal sidor: 306 sidor