En sån där vidrig bok där mamman dör

Den här boken tog mig verkligen på sängen. Sonya Sones har skrivit ett till mästerskap. Jag råälskade Vad mina vänner inte vet och Vad min flickvän inte vet och slukade dom lika fort som ni säger mästerskap. Det är någon slags magi som ligger över hennes böcker, för nästan varenda en älskar jag. Eller så är hon bara väldigt skicklig på att förmedla känslor och igenkännighet.

Hon bygger upp karaktärer som känns jordnära och man liksom nickar med huvudet för man känner igen sig.
Det var precis likadant med den här boken. Alla händelser, ord som dök upp, dialoger, tankar, allt kändes rätt och det bara flöt på bra. Språket är också så oroligt bra och eftersom det är i dikter så går den vädigt fort att läsa ut den.

Den var blivit väldigt mycket omskriven i bloggar och jag förstår varför. Det är sträckläsning på den här boken, jag kunde inte lägga ifrån mig boken utan vetskapen om att vad som helst kan hända på nästa sida. Jag älskar att läsa i dikt form och gör gärna om det. Det är kul att Sonya fortsätter med det och jag hoppas att hon skriver fler böcker med dikter i.

Jag älskade Ruby och hennes pappa Wipp Logan. Han gjorde verkligen allt för att Ruby skulle trivas och det uppskattades utav mig, men inte så mycket av Ruby. Men han visade att han brydde sig iaf. Han var inte en skitstövel som jag trodde först att han skulle vara.


En helt klart utav de bättre böckerna jag har läst i år. Rekomenderas starkt och den är väldigt lättläst så den passar nog alla!

Bokryggpoesi.

Detta vet ni vänner har cirkulerat på flera bokbloggar. Jag vart faktiskt så sugen på att göra egna dikter utav mina bokryggar. Men ett problem var att det var så svårt att sluta! Jag skulle kunna hålla på i flera timmar och sitta och knåpa. Men iaf, här kommer mina dikter.


Gå på djupet
Kaos
Mycket mer än så
En andra chans



Saker som aldrig händer
innan jag dör
Det händer nu
Om du bara kunde se mig


I dina kläder
Befriad
för evigt


Mina hemligheter
Under Samma Tak
En plats de kallar lyckan

Julia / Jinx, en vacker bok med så mycket smärta i sig

Jag hittade denna bok för en tia någonstans i Ullared. Jag visste inte då att den var skriven i diktform. Men handlingen lockade mig väldigt mycket.
Men den här boken var sorglig och rolig att läsa. Det var mycket smärta i den. Jag måste säga att jag älskar att läsa i diktformat. Jag har läst Vad mina vänner inte vet och Vad min flickvän inte vet av Sonya Sones som är ungdomsböcker också i diktform som jag gillade väldigt mycket. Jag gillade hela den här boken och rekomenderar den starkt!
Grace, Jinx lillasyster är för himla gullig och snäll. Jag tyckte om alla karaktärer, och även om det är i diktform så får man en hel bok med beskrivningar. Någon som har ett tips på bok som är skriven i diktform? =)
Jinx är en tjej som är kär i Charlie. Hon har en stor kärlek till sina handikappade lillasyster Grace och så har hon också en stor och komplicerad kärlek till hennes pappa Råttan. Charlie är hennes allt, sitt ljus i mörkret. Men när Charlie dör så försvinner livsgnistan. Hon söker tröst hos sin nyfunne vän Ben. Men döden kommer återigen och Ben försvinner ur hennes liv. Men vad hade hon gjort om inte Hal hade kommit in i hennes liv? Försvinner han också?

RSS 2.0