Julia // Robothjärta
Denna bok, jag vet inte rikigt vart jag ska börja. Den är så otroligt vacker, sorglig, rolig på samma gång.
De sista 10 sidorna grät jag förbi. Jag ville inte att boken skulle sluta så, så tragiskt och jobbigt. Jag tyckte boken kunde få ha ett lyckligt slut. Jag är sån, vill att alla böcker ska sluta lyckligt. Nu kommer jag ha mängder med frågor och funderingar.
Denna bok har ett fantastiskt språk som var lättläst, roligt och det vart aldrig för mycket information på en och samma gång.
Det finns så mycket jag gillar med denna bok så jag vill nästan inte skriva för mycket om den, jag hade aldrig hört talas om den här boken eller om Natalie innan jag såg på hyllan på biblioteket. Det var ett under att jag såg den, och faktiskt lånade hem den.
Det här är en sånhär bok jag skulle vilja äga och ha i bokhyllan. Så bra tyckte jag om den. Det här är liksom en blandning mellan John Green, Sophie Kinsella, David Levithan, Meg Cabot. Jag förstår inte nästan varför denna har väntats med att få översättas. Detta är en tio poängare.
Om ni läser den här boken så blir ni inte besvikna, inte i början, mitten eller i slutet. Det är helt enkelt bra ända in till slutat. Jag vart helt fast och det vart en sträckläsare.
Karaktärerna är alldeles underbara och mysiga. Ni måste helt enkelt läsa den.
Titel: Robothjärta
Författare: Natalie Standiford
Antal sidor: ?
Betyg: ★★★★★★ - Bästa boken jag läst.
Serie: -
När Beas ökenråtta dör tycker hennes mamma att hon beter sig som en robot eftersom hon inte sörjer ordentligt. Bea börjar tänka på sig själv som Robot Girl och inser att hon trivs med det. Allt blir mycket lättare när man är gjord av stål.
När familjen flyttar för femtielfte gången hamnar hon i en liten skola där alla har känt varandra sedan dagis. I bänken bredvid sitter Jonah, en pojke som klasskamraterna retsamt kallar för Ghost Boy. Han är en tyst enstöring som inte har haft någon kompis sedan tredje klass. Någonting med honom fångar Beas intresse och snart har en oväntad vänskap vuxit fram. Det är inte romantik, precis, men det är definitivt kärlek. På nätterna lyssnar de på nattradio. Alla ensamma människor som ringer in skapar en fond mot vilken deras vänskap framträder ännu tydligare.
När familjen flyttar för femtielfte gången hamnar hon i en liten skola där alla har känt varandra sedan dagis. I bänken bredvid sitter Jonah, en pojke som klasskamraterna retsamt kallar för Ghost Boy. Han är en tyst enstöring som inte har haft någon kompis sedan tredje klass. Någonting med honom fångar Beas intresse och snart har en oväntad vänskap vuxit fram. Det är inte romantik, precis, men det är definitivt kärlek. På nätterna lyssnar de på nattradio. Alla ensamma människor som ringer in skapar en fond mot vilken deras vänskap framträder ännu tydligare.
Kommentarer
Postat av: andréa
Åh, tyckte om den jag med, men det fanns bitar som jag inte var så där överförtjust i. Bäst var festen för tidsresenärer!
Trackback
