Julia // Klaras val

Många Klara böcker är oftast bara ”en” i mängden, oftast så brukar jag bara bli irriterad på sådana böcker. Böcker som egentligen kanske borde vara lite längre eller kanske helt enkelt inte finnas.

 

 

Men med den här serien så blir jag inte irriterad. Det här var en sådan bok, det känns som om jag har läst det här redan. Klara blir besviken på sin pappa som aldrig lär sig något, och så är det igång igen. Samma visa hela tiden. Men problemet är att jag älskar den här serien för mycket så jag liksom aldrig blir irriterad. Men efter ett tag blir det jobbigt att läsa samma saker hela tiden om och om igen. 

 

 

Den här boken v ar minst lika mysig och charmig som resten utav böckerna. Det känns som om det händer saker, Klara börjar bli irriterad på Jonte, Lisa blir mer kär i Peter och Sandro kommer in i bilden. Jag vet inte riktigt om jag är team Jonte eller team Sandro. Jag tycker om båda två, men i den här boken så uppträder Jonte sig som en idiot tyvärr. Jag börjar dock gilla Peter mer och mer för varje bok jag läser.

 

Som vanligt med dessa böcker är jag vill så gärna att de ska vara liiite längre. Dom är så korta! Jag läser ut en bok varje dag och nu har jag bara 5 stycken kvar. Vad jag ska läsa senare vet jag inte riktigt, har en stor hög som skulle behöva bli läst iaf.

 

Egentligen finns det inte så mycket att säga, de går snabbt att läsa ut och jag hinner inte skriva recensioner på alla. Men den här är precis lika bra som de andra.  Jag tycker verkligen att ni ska ta och läsa den här serien.

 

 

Mina recensioner av Klara serien: 

 

Klaras dröm #1

Klara Andersson, hästägare #3

 

 

Titel: Klaras val

Författare: Pia Hagmar

Antal sidor: 153 sidor

Betyg: ★★★★★ - Strålande

Serie: Klara #11

 

-          Hoppa ur släden, Klara! Vrålar pappa.

Men det är redan försent. Star tar ett språng framåt och sätter av. Snön sprutat runt medarna. Bakom mig hör jag pappas upprörda rop och mamma som skriker.

Ut på vägen far vi, släden kränger sig som en båt i full storm och jag klamrar mig fast. Star rusar fram mitt på vägen och tömmarna släpar utom räckhåll i snön. Jag har inte en chans att nå dem och nu börjar jag bli rädd på allvar. När som helst kan en bil dyka upp och vad som kan hända då vågar jag inte ens tänka på. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0